Att våga hoppas igen
Jag har lärt mig hantera mig själv och min situation mycket bättre de senaste två åren. Jag ser helt annorlunda på livet och jag är lyckligare och kan uppskatta saker på en helt annan nivå än jag kunde för ett par år sedan. Men jag kommer alltid att kämpa med mig själv, kämpa med min stresskänslighet som är helt ny för mig, kämpa med utmattning, med tuffa dagar och perioder. Det är viktigt att kunna acceptera sin situation, något jag totalvägrade som 18-åring, jag ville inte inse att jag kört slut på mig själv och jag ville inte acceptera hur min situation såg ut. Idag har jag accepterat mina utmaningar och jag har förstått att inte ens jag är oövervinnerlig. Det här betyder inte att jag tycker om situationen, absolut inte, jag fullständigt hatar att känna hur kroppen tappar energi, hur hjärnan slutar tänka logiskt, att man inte orkar, inte kan, att känna den stora tyngden av hopplöshet. Men jag har accepterat att livet kan se ut såhär och därmed kan jag även göra något åt de tuffa perioderna som jag vet att jag kommer hamna i ibland. Förut var jag fullkomligt livrädd för att hamna på botten igen, för när man är så långt nere i livet är det näst intill omöjligt att se en lösning på situationen, men det är jag inte idag, jag vet att jag kan ta mig igenom det. Även om jag idag är medveten om allt detta kliver jag ändå snett ibland, och det är okej, jag ser det inte som ett nederlag utan som en utmaning jag kan ta mig igenom.
Just nu har jag klivit lite snett igen. Det har varit lite för mycket under en lite för lång period och kroppen säger till slut ifrån. Hos läkaren i fredags kom vi fram till en sjukskrivning och en återupptagning av den antidepressiva medicinen. I 22 dagar ska jag bara återhämta mig. Den första sjukskrivningsveckan har inte riktigt varit som planerat dock - även om jag inte ska jobba alls har jag ändå bokat in mig på fyra arbetspass under veckan. En stor grund till varför jag bränner ut mig är att jag har så otroligt svårt att säga nej, jag vill alltid ställa upp och visa min ambitiösa sida men det går inte hur länge som helst. Jag har två veckor kvar efter denna på min sjukskrivning och de veckorna måste jag säga nej till alla jobbförfrågningar och ta det lugnt på riktigt. Det är viktigt med återhämtning, så otroligt viktigt, och jag måste ta hand om mig själv bättre. Ingen kommer tacka mig när jag brännt ut mig och inte kan prestera alls.
