imarginalerna.webblogg.se

Det är lätt att anta saker om personer man inte känner, exempelvis skapas första intrycket hos en annan person på ynka tre sekunder. Idag diskuterade jag med en kollega på jobbet om framtid och karriär och min kollega skämtade om att om jag inte valde rätt i lvet skulle jag kanske krasha vid en ålder av 30 och gå in i vägen. Han gjorde ett antagande av att det är en steoeotypisk 30-årig kvinna som går in i väggen för att hon inte trivs med livet och måste äta lyckopiller. Han gjorde ett antagande om mig, om vem jag är som person och om vem jag inte är som person. Jag förstår honom när han gör detta antagande, hur kan han veta vem jag är och vilken situation jag befinner mig i? Det kan han inte och jag tar inte alls illa upp av ett sånt här felaktigt antagande för han menar verkligen inget illa. Men tänk om han inte hade gjort dessa antaganden. Sett utifrån är det synd att det finns så lite kunskap och förståelse kring utbrändhet/utmattningsdepression. I marginalerna gömmer det sig så mycket vi inte vet om och inte förtår hos varandra, vi vet inte vad vår kollega, klasskamrat, vän eller ens vårt eget syskon kan gå igenom - för en inre kamp syns inte på utsidan. 

 

Idag satt en man med väldigt mycket yrkeserfarenhet av dåligt psyiskt mående hos unga personer och skämtade med sin unga kollega om utbrändhet. Men när vi ser vad som händer i marginalerna, satt idag en man med väldigt lite livserfarenhet av dåligt psykiskt mående hos unga personer och skämtade med sin 20-åriga unga kollega som själv är utbränd, sjukskriven och äter antidepressiv medicin, om utbrändhet.